Den 4e december såg du över dina inventarier. Idag ska vi titta på avskrivningar, alltså den årliga kostnadsbelastningen från dem.

Att ta upp något som en inventarie, eller annan anläggningstillgång, innebär att man fördelar kostnaden för den över flera år, den ekonomiska livslängden. Alltså, om du tex köper en inventarie för 100 000 kr och räknar med att den har en ekonomisk livslängd på 5 år så kommer du ta upp den som en tillgång och för varje år minska tillgångens värde med 20 000 kr (1/5-del av värdet). Om du i stället räknar med att den har en livslängd på 10 år så kommer värdet att minskas med 10 000 kr (1/10-del) varje år. Tillgångens värdeminskning bokförs som en kostnad varje år.

Vad händer då?
Resultatet blir alltså att när varan köps in så påverkar det inte resultatet utan blir bara en omföring i balansräkningen från en tillgång i pengar till en anläggningstillgång och varje gång en värdeminskning bokförs så minskar värdet av tillgången och det blir en kostnad i resultaträkningen. Kostnaden har alltså fördelats från att belasta ett enda år till att belasta flera år under vilka tillgången ger ett värde till verksamheten.

Olika avskrivningsmodeller
Det finns olika sätta att göra avskrivningar men det vanligaste är att följa en linjär avskrivning som i exemplet ovan där man skriver av samma belopp varje år.

Bokföringsmässiga respektive skattemässiga avskrivningar
Man behöver även skilja på bokföringsmässiga avskrivningar och skattemässiga avskrivningar. De bokföringsmässiga baseras på den ekonomiska livslängden för varje specifik tillgång för sig medan de skattemässiga är en samlad värdering av alla tillgångar tillsammans.

Det är alltså två olika värden man behöver ta fram, en bokföringsmässig avskrivning och en skattemässig avskrivning.

Bokföringsmässig avskrivning
Den avskrivning som bokförs och alltså vanligen linjär avskrivning där värdet av tillgången fördelas över den förväntade livslängden.

Skattemässig avskrivning
Bokförs inte men används för att räkna fram det beskattningsbara resultatet som alltså skiljer sig från det bokföringsmässiga resultatet och är det resultat som ligger till grund för beräkning av skatten.

Det finns två olika val att göra beräkningen på, Räkenskapsenlig avskrivning eller Restvärdesavskrivning.

Inom den räkenskapsenliga avskrivningen kan man i sin tur välja mellan 20-procentsregeln eller 30-procentsregeln.

Man behöver inte använda samma regel varje år utan kan välja den som ger bäst värde just då.

Jag kan tyvärr inte gå in på exakt hur alla beräkningar ska göras här men den enklaste varianten är Räkenskapsenlig avskrivning enligt 20-procentsregeln som innebär att den skattemässiga avskrivningen görs med 20 % av tillgångarnas anskaffningsvärde, varje år. Alltså på samma sätt som den bokföringsmässiga avskrivningen men med skillnaden att det alltid är en fördelning på 5 år oavsett vilken fördelning som görs i bokföringen.